Med tanke på att vi testar massor av fristående soundbars som kostar dubbelt så mycket, är det rätt att undra hur bra Klipsch Bar 40 kan låta för 299 $.
Även om det inte blir lika högt som vissa andra modeller som vi har testat, levererar 2.1 soundbar / sub combo en övertygande ljudupplevelse - subwoofern tar verkligen fram basdjupet i musik och spelar en lite mer subtil roll vid hantering filmljud.
Om du letar efter allvarliga åska för actionfilmer kanske du vill gå en annan väg, annars är Bar 40 en bra affär för priset.
Med detta sagt levererar Editors Choice TCL Alto 7+ liknande ljudkvalitet till drygt hälften av priset.
Design
Bar 40, som finns i svartbehandlat trä med metalliska höjdpunkter, tar den typiska rektangulära soundbar-designen och lägger till en liten flare med Klipsch Tractix-horn som flankerar det framåtvända gallret i vardera änden.
Baren själv mäter 2,9 x 39,9 x 3,4 tum (HWD) och den trådlösa underhöljet mäter 14,1 x 9,5 x 9,5 tum.
Bakom gallret på höger sida finns status-lysdioder som lyser igenom och indikerar vilken ljudkälla / lyssningsläge systemet är inställt på, samt vita LED-volymnivåindikatorer.
Uppifrån finns knappar för ström, källa och volym ned / upp samt indikatorer för källa när Dolby Digital / Dolby Digital Plus-avkodning är aktiv och när lägena Surround, Dialog eller Night är valda.
En infälld anslutningspanel på baksidan av ljudfältet innehåller strömkabelanslutningen, samt portar för den medföljande HDMI-kabeln (HDMI ARC), en optisk port (ingen kabel ingår), en 3,5 mm aux-ingång (ingen kabel ingår), en USB-kabel (för service - ingen kabel ingår) och en trådbunden subwooferutgång, vilket inte är nödvändigt för användning med den medföljande trådlösa subenheten.
På baksidan finns också gängade skruvhål för montering av soundbar med de medföljande väggfästena (skruvar ingår, liksom en väggmonteringsmall).
Internt rymmer baren dubbla 0,75-tums diskanthögtalare som matas genom de gamla skolornas horn i vardera änden, samt dubbla 3-tums konwoofers bakom tyggallret.
Underdelen har en enda nedåtgående 6,5-tums drivrutin.
Vi märkte att subwoofern kan överföra allvarligt brus och vibrationer, så de av er med trägolv kanske vill överväga någon form av mattor eller dämpande material att placera under den.
Subwoofern, som sitter på träben som kan vara en del av anledningen till att vi ibland upplevde intensiva golvvibrationer, har bara en strömanslutning för den medföljande kabeln och en parknapp (även om vår redan kom ihopkopplad till soundbaren ur lådan) .
Fjärrkontrollen körs på två medföljande AAA-batterier och har gummiknappar för Power, LED (som låter dig justera ljusstyrkan eller stänga av den helt), Bluetooth, Source, Surround (för att växla till det virtuella surroundljudläget, vilket är oberoende av EQ-lägen som Dialog eller Night), Dialogue (för att växla till ett läge som lyfter fram dialogfrekvensintervall i film) och Night (vilket minskar dynamiskt omfång och inaktiverar suben).
Det finns också en mittkontrollplatta för både systemvolym och subwoofervolym, med en mute-knapp.
Prestanda
Vi startade i normalt lyssningsläge och checkade ut Blade Runner 2049s kraschplats där Ryan Gosling faller från himlen i något som ser ut som en militär Lamborghini som flyger.
Scenen har flera explosioner, och genom Bar 40 låter de skarpa, klara, och om du pumpar subwoofern har de en viss gedjänst för dem.
Basdjupet är kraftfullt men överväldigar inte blandningen.
Med sub på mitten nivåer (det finns LED-indikatorer på framsidan av soundbaren för att vägleda dig) är basdjupet fortfarande anmärkningsvärt, men det är mindre intensivt.
Det kanske mest anmärkningsvärda är dock att Bar 40 inte riktigt blir så högt som många andra system vi har testat.
För musik blir det mycket högt, men vid maximal volym och med sub-max, övervinner denna scen inte som många andra system gör.
Så ett sätt att Bar 40 anpassar prestanda till pris är dess totala produktion - och intressant, Klipsch tillhandahåller inte watt per kanal.
Med Surround-läge aktiverat verkar ljudet bli högre, ljusare och ja, kanske lite bredare, men det finns ingen verklig känsla av äkta surround, uppenbarligen.
Basdjupet är ungefär detsamma, kanske lite mer uttalat, i Surround-läge.
När Death Star exploderar in Stars Wars: A New Hope, Bar 40 levererar lite återhållsam mullring i normalt läge och lite starkare basmullnad i Surround-läge - men det kan inte förnekas att ljudet låter tydligare, med bättre separation och skarpare dialog och effekter, i Surround-läge.
Att växla över till musik, på spår med intensivt subbasinnehåll, som The Knife's "Silent Shout" eller Thom Yorkes "Twist", låter låga mycket kraftfullare, med sub på mitten nivåer och master volymen lägre.
I Surround-läge låter musiken faktiskt lite cool - det finns lite mer stereoseparation, men det är uppenbarligen inte läget för purister att lyssna på deras musik i.
Med Surround av, verkar volymnivån sjunka något, och tweeterna låter.
lite mindre ljus, men den totala balansen är solid.
Och det är med musik vi märker något allvarligt intensivt basrum från suben som verkar mindre vanligt under filmer.
På högsta lyssningsnivåer är det totala ljudet inte obehagligt högt, men på spår som "Silent Shout" kan basdjupet vara lite för mycket för subwoofern.
Vid något mer måttliga nivåer försvinner någon antydan till förvrängning och basdjupet är fortfarande ganska starkt.
Bill Callahans "Drover", ett spår med mindre djup bas i mixen, ger oss en bättre känsla för Bar 40: s övergripande ljudsignatur.
Trummorna på detta spår levereras med ett behagligt tjockt, full basdjup till dem - inte riktigt dånande, men säkert kraftfulla.
Callahans baritonsång får en stark låg-mellan-rikedom, men det finns också gott om skarp diskant för att ge allt kontur och detaljer.
De akustiska strummen och slagverkets högre träffar är kanske inte lika ljusa som vi kanske hoppas på, men att slå tillbaka suben till under halva märket hjälper det, och det finns fortfarande gott om basdjup i detta scenario.
På Jay-Z och Kanye Wests "No Church in the Wild" får kick-drum-slingan tillräckligt hög-mid-närvaro för att attacken ska kunna behålla sin slagkraft, även om vi hittade att ringa suben här bakom utjämnar basresponsen med highs, ger hela spåret lite mer skarphet.
Subbas-synthträffarna som punkterar takten levereras med något starkt basdjup, men det är faktiskt trumslingan som låter mer kraftfull.
Det berättar för oss att det händer mer boosting i låg- och lågmedium än i den djupaste subbas.
Självklart kan det att ändra på undernivåerna förändras.
Sången levereras med gedigen klarhet och ingen verklig extra sibilans.
Orkesterspår, som öppningsscenen i John Adams ' Evangeliet enligt den andra Maria, få lite extra basförankring, vilket ger instrumentet i det lägre registret lite mer i mixen.
Ju högre register mässing, strängar och sång är ljusa och detaljerade och sticker ut ju mer du ringer tillbaka suben.
Med subwoofern på subtila nivåer utmärker sig förarna med orkester- och jazzmix.
Slutsatser
Klipsch Bar 40 ger ett seriöst basdjup när du spelar musik, men allt, inklusive de totala volymnivåerna, känns mer återhållsam när du tittar på film.
Detta betyder inte att systemet inte kan bli tillräckligt högt för att kunna njutas, men det är ett sätt som Bar 40: s lägre pris är vettigt.
Med detta sagt levererar den utmärkt ljudkvalitet med förmågan att finjustera subwooferns basdjup.
För mer pengar gillar vi $ 500 JBL Bar 3.1, som ger mycket mer bas.
Och för $ 400 har JBL Link Bar inbyggd Google Assistant, men ingen sub.
Din bästa satsning i den nedre änden av prisspektrumet är ovan nämnda $ 180 TCL Alto 7+, ett 2.1-system som erbjuder liknande prestanda som Klipsch Bar för betydligt mindre pengar.
Poängen
Den prisvärda Klipsch Bar 40 soundbar levererar solid basdjup matchad med detaljer och klarhet i höjden.
